Hur boken "I LÄNDER BORTOM ILLAMÅENDE" kom till:

 

När jag var 55 år fick jag diagnosen ”Bipolärt syndrom II”.

Då fick många oförklarade, dramatiska och även traumatiska händelser och
upplevelser sin förklaring. Under alla år så hade saker hänt, som verkat vara utom kontroll. Samtidigt tog de djupa depressionerna mer och mer av min kraft och mitt liv. 

Insikten i att ha levt som Bipolär ända sedan tonåren, har varit en tudelad lättnad. Först kunde jag förstå varför så mycket oförklarligt som hade hänt. Sedan kom också den stora sorgen över alla förlorade år. År som innehållit snabba växlingar med djupa depressioner, och höga toppar i en virvel av händelser och kreativitet. 

Upplevelserna under 40 års tid som Bipolär har i boken blivit kallade ”Länder”, som har varit resor emellan olika känslor och oförklarliga föreställningar om hur livet ska vara. 

Jag vill berätta om mitt liv, djupt inifrån den innersta känslan och jag försöker dela med mig av det som innehållit maniska perioder och djupa depressioner blandade med panikartad ångest. 


Jag har velat berätta min historia med fantasi och magiska landskap, där det finns de som jag kallar ”Hjälpare”. I boken har jag försökt skriva humoristiska inslag, som oftast fått sitt uttryck i nya ord och ordlekar. Orden och ordlekarna är färgade av min bipolära personlighet med många vilda tankespår. 

 

Någonstans förstod jag.

Någonstans inuti mig, så förstod jag redan som tonåring hur det var. Bilden är målad 1976, då var jag 19 år

Någonstans förstod jag.

 

 

Resan går genom de olika länderna 
Självömkansträsket, där nedvärderande tankar härjar. 
Sorgslätterna, där sorg och saknad är tyngst. 
Ångestskogarna, Panikbergen, där ångesten och paniken rider en besökare. 
Hyperängarna och Deppardyningarna där man åker dem emellan som en resa utan slut.
Vilseländerna där verklighetens förankring är förlorad Floden Våndan som leder till, ifrån och mellan, men sällan bort ifrån Länderna.

 

Framsidan Framsidan

 Bilderna här är ifrån boken, du kan klicka på dem, och se en större bild.

  • I panikebergen blir man osynlig
  • Mellan täta stammar
  • Ångesskogen
  • De andra
  • Vandring
  • Dubbel
  • Hyperängsbesökare
  • Fästborre
  • Himmelsbåt - festen är slut
  • Hyperängarna bränd i båda ändor...
  • Gränsens ansikte
  • Sjungande mossa
  • De som stannar, som finns kvar
  • Panikbergens sluttning
  • Vassa, stupande panikberg
  • Fästborre

 Recensioner och kommentarer av läsare 

"Så här är det i min värld". Så avslutar Maria Nil sitt förord. 

En resa i och beskrivning av hur det är att leva med bipolär sjukdom. Författaren berättar episoder ur sitt liv, från barnstegen fram till dagens andetag. Här finns episoder av smärta och sorg, berättelser ur författarens eget liv, från barnstegen fram till dagens andetag. Kapitlen är allvarsamma, grymma, fantasifulla och färgade med både galghumor och ordlekar. 

Vad är självömkan? Hur känns sorg? Hur är det att leva med ångest? Vad är Panik? Vad betyder Hyper? Vad är depp? Hur är det att vara vilsen? Det är frågor som många personer undrar över och som författaren kan svara på, ur sitt eget perspektiv. 

I allvarliga ordalag, med ordlekar och fantasifulla irrvägar, berättar författaren hur djupgående känslor kan förvandla ett hjärta till sten, skaka sönder eller gå upp i atomer. Den berättar också om de Personliga Hjälpare som finns inom var och en och som i sina olika skepnader och med sina annorlunda förmågor kan göra så att resan blir något mer uthärdlig. Trots sina allvarliga teman så finns det ändå en viss mörk humor mellan raderna. Man känner författarens galna frustration där hon svär intensivt. 
Maria Nil har här kombinerat sitt konstnärskap i bild och i text samtidigt som hon berättar om de upplevelser och erfarenheter som hennes liv har bjudit henne på. 

Det här är en bok om hur livet kan vara, och den tillägnas de som reser, eller har rest till de inre Länder där man med alla sina innestående krafter kämpar, för att komma fram till den väg som leder därifrån. 
På det minst smärtsamma sättet. 

Ur kapitlet SJÄLVÖMKANSTRÄSKET 

Kursiva tankar - Faan! - Jaha, ja. Klatjofs. Klatjofs. - Varför fastnar fötterna? Här har jag varit förut ... - Inte nu igen!! Faan! I Självömkansträsket är det bra om man stannar en någorlunda kort stund och framförallt inte för länge. Även om det är en allmän åsikt hos de flesta, så är allas vistelse där väldigt mycket oberoende av den åsikten.
Dessutom växer det så småningom upp bitterhetsstrumpor på fötter och ben. Strumporna stickas av sumpgasångorna och med rötterna av förlorad tid, av plats och meningsfullt innehåll. 

Ångestskogarnas "Längtangläntan" 

När träden börjar tunna ur och ge plats på marken, så kan man skönja en varm och gulgrön mossa. Mossan breder ut sig emellan träden på en plats som kallas Längtangläntan. En glänta är ett uppehåll emellan många trädstammar som står tätt bredvid varandra, och där träden utanför ofta har ogenomträngliga snår och buskar emellan dem. Längtangläntan erbjuder utrymme och luft, syre och där känner man en varm och skön drivkraft till något annat. 

I en Längtanglänta kan även en ångestfylld besökare dansa i lugn glömska. Som att bada i ljummen sockerdricka. Det är vad som kallas ett uppehåll. 
Där, i en Längtanglänta finns alla de färger, växter, magiska djur och ljud som behövs för att göra en människa hel. 

Marre Hammarström, Skribent


Hej!
- Jag har just läst en helt fantastisk bok. En viktig bok! Som jag varmt kan rekommendera. 
Den är inte bara viktig utan även underhållande och rolig, och innehåller en skatt av underbara och talande illustrationer i form av bilder, eller snarare konstverk som författaren själv har gjort.

Varför viktig?

Jo, det är så att Maria här beskriver väldigt realistiskt och utan omsvep hur verkligheten kan upplevas i olika annorlunda tillstånd dit vi kan bli utkastade (eller inkastade) och där vi kan känna oss väldigt ensamma, utlämnade och oförstådda.

Maria beskriver detta genom att måla upp för oss ett inre landskap med olika "länder" där helt andra naturlagar och villkor råder än i den vanliga världen. Det här är färgstarka miljöer, farliga och skrämmande- men där finns också platser att vila och återhämta sig, och snälla hjälpare i form av fantasifulla varelser som hjälper dig tillbaka till den verklighet som vi kallar den "verkliga". 
Det låter som en sagobok, men detta är på riktigt! Dessa länder finns, och vi kan alla hamna där!

Diagnosmässigt har vi kanske satt namn på dessa tillstånd - med bokstavskombinationer, eller ord som bipolär, psykotisk, autistisk etc. Namn som för de som aldrig varit där bara är namn.

Varga Åskvigg, Skokloster
Men nu, NU, får du veta hur dessa tillstånd kan upplevas, inifrån tillståndsupplevaren själv... ovärderligt vill jag påstå!
Köp Boken - och Läs den - så får du en karta ifall du själv skulle trilla in, eller ut, dit, eller ifall du har ett barn eller en bekant som brukar besöka dessa länder...


Skrivet av Varga Å. i Skokloster


Läser just nu denna spännande och berörande bok .I boken får man följa med Maria genom alla de inre landskap fyllda av de olika känslorna och tillstånden, som hon upplever och berättar om. Ibland läser jag boken med ett leende på läpparna åt Marias sätt att använda fantasin och hennes lekfulla och poetiska sätt att använda språket på.

Ibland är texten så smärtsam, att det gör så ont att läsa, att jag måste lägga ifrån mig boken ett tag för att vila och reflektera. Så för mig tar det tid att läsa eftersom jag verkligen vill försöka förstå hur det är att leva med bipolärt syndrom, även om jag inte kan förstå allt.


Maria kan på ett enastående sätt sätta ord på detta inifrån sig själv. Som komplement till texten finns alla Marias fina och spännande bilder som oftast förstärker känslorna.
En annorlunda bok som jag varmt vill rekommendera till alla som vill och vågar resa tillsammans med Maria genom själens olika känslolandskap och samtidigt följa hennes sätt att bearbeta livets med - och motgångar genom hennes uttrycksfulla och helande bilder.

Barbro Grind


 

 "Den här boken har berört mig otroligt mycket! 

Det har varit känslor av både glädje och leenden genom Marias förmåga att vända och vrida orden till nya betydelser.

Men också blandat med sorg och smärta där vissa delar väckt minnen.

Tillsammans med Marias vackra uttrycksfulla illustrationer är det här en bok värd att läsa och begrunda."

Mayra Lundin , Falun 

 

 


"Denna bok skulle göra nytta i vården. Här finns något för många att få chansen att känna igen sig, och få skratta lite grann.  Trots allt."

Åsa K, Falun


 

 



"Denna bok, skriven av en vän och kollega, Maria Nil Imre, tycker jag att du ska läsa! Och alla som arbetar med människor, så som psykologer, kuratorer, terapeuter borde ha boken i sin utbildning! 

Aldrig har någon kunnat sätta ord på detta såhär så det går in, vrids om och väcker! 
Som bonus får man ljuvliga akvarell målningar av Maria, som illustrerat sina tankar!"

Anna Lindman, Norrtälje


 

 ”En bok som är välformulerad och underfundig.

Maria Nil sätter ord på känslor och tillstånd som är helt unikt. 

Jag ömsom skrattar och gråter när jag vandrar i Ångestskogarna o Panikbergen.

Texten är sorglig och rolig men som balsam för själen. Dessutom vackra bilder.”

Ingela Eriksson,  Falun  


 

 

"Jag känner ett djup i texten och tror att det finns många redskap där, som man kan använda i svåra stunder. 
Det är alltid intressant och spännande att läsa en annan människas livsöde med glädje, sorg och humor."        

Lena H, Falun 


”En bok som är välformulerad och underfundig.

Maria Nil sätter ord på känslor och tillstånd som är helt unikt.  Jag ömsom skrattar och gråter när jag vandrar i Ångestskogarna o Panikbergen.

Texten är sorglig och rolig men som balsam för själen. Dessutom vackra bilder.”

Ingela Eriksson,  Falun 

 



I Länder Bortom Illamående bjuds vi läsare på konst både via bild och text. 

Berörande, fantasifulla och roliga ord och bilder som målar berättelser med lekfulla och samtidigt allvarliga penseldrag. 
Vi bjuds på en berörande resa där man ibland simmar på ytan och njuter av ordlekar och vackra färger och ibland dyker ner i djupen dit orden pekar för att röras av livets ibland svårare simtag. 

Läs den, njut konsten och berörs av berättelser om konsten att leva.

Marie-Louise Agner

Här finns också en recension i  bloggen av Snezana Lindskog

Jag fängslas omedelbart av den sinnrika idén att skapa en helt ny, magisk värld för att kunna förklara det som händer när själen mår dåligt. Jag återvänder till den  vackra bilden som är landets karta och lyckas orientera mig under läsningens gång.


Maria ändrar ordens betydelser och begrepp på ett fyndigt sätt så att det passar syftet för beskrivningen av känslolägen och äventyret. För jag anser att Maria har lyckats göra det till ett äventyr, att lära känna sina stigar, platser och länder. Själv känner jag igen mig på de flesta ställena, och plötsligt blir det tydligt för mig.


De underbara bilderna ledsagar mig dit till, minnen av mitt eget brokiga själsligt sjuka liv. Likt Maria har jag fallit för orden med ett O i början och ser det som högst användbart. När motsatsorden tryter, blir ordets draghjälp ett O framför.


När jag läser om Ludvig kan jag se min egen son i hennes ord om honom. Likt Ludvig dröjer han kvar i självömkansträsket.


Lika så känner jag igen mig själv som Irma när hon beskriver Irmas far. Överhuvudtaget vandrar jag i detta fantasiland med varje steg fullt av igenkännande. Min värld kunde lätt se ut just så och bilderna bidrar till detta igenkännandet av känslorna och att våra världar är lika varandra.


Det ända stället i boken jag gick ordentligt vilse finns på slutet. Turisterna kan jag inte greppa riktigt om, vilka är de? Och varför måste de vandra försiktigt i länderna, inte doppa tån i floden? Är jag den turisten om jag vägrar medicinera för min bipolära sjukdom? Ett tag trodde jag att turisterna var anhöriga, eller andra utomstående men gick vilse i den tanken också. Vem vet jag kanske får veta det snart, när tankar får vila i en drömvärld. Kanske någon annan kan känna igen sig på det stället. Boken är för mig något utöver det vanliga och visst är vi alla ute efter det där extra.


Likt Maria Imre Andersson så finner jag tjusning i att leka med bokstaven o  i början av ordet


 


Maria Nil

FÖRFATTARE I FOKUS PÅ WWW.BOKTUGG.SE

Efter många år fick Maria Nil diagnosen bipolär sjukdom typ 2 och plötsligt fick hon förståelse för sig själv, och sitt liv. Detta ledde fram till boken I Länder Bortom Illamående.

Maria Nil levde under många år med bipolär sjukdom utan att veta om det. Det dröjde ända tills hon blev 55 år gammal innan hon fick kunskap om sin sjukdom. Många pusselbitar föll på plats, men samtidigt uppstod en stor besvikelse och frustration över en otillräcklig vård.

– Jag har varit deprimerad i omgångar ända sedan tonåren, vilket jag har sökt hjälp för. Under andra perioder var jag kreativ, social och glad, och det tillståndet var det friska för mig, berättar Maria. 

Läs hela artikeln här.

http://www.boktugg.se/forfattareifokus/

 

Artikel i Dalarnas Tidningar

I boken "I länder bortom illamående" beskriver författaren Maria Nil hur det är att befinna sig i olika inre känslotillstånd, som hon i boken kallar för Länder. Illustrerad med ett 70-tal bilder som Maria målat får läsaren följa med på reseskildringar i de olika Länderna som till stor del är berättelser förankrade i Marias egna upplevelser. Genomgående gestaltas historierna ömsom i faktaliknande beskrivningar, ömsom genom olika karaktärer och där språket skiftar mellan poetiskt, informativt och drömskt, och med egen tolkning av olika ord.

I grunden är Maria både konstnär och författare, undervisar i teckning och måleri, och har förutom skrivandet också målat i hela sitt liv. I boken I Länder Bortom Illamående berättar hon ur sitt eget inre perspektiv på livets känslor, och också de som så många bär med sig inombords i större eller mindre utsträckning. Att hon valt att blotta sitt inre hänger ihop med hennes kreativitet och önskan om att uttrycka hur det är att känna mycket i tvära kast.

– Jag har en Bipolär diagnos sedan 4–5 år tillbaka. Detta har färgat mitt liv ända sedan jag var tonåring, säger Maria.

Både skrivandet och också målandet är min identitet och när jag tittade igenom bilder fr att illustrera boken, var det mycket som blev så tydligt att jag tänkte: ”Har jag målat den här boken innan jag skrev den?” Texterna i boken var från början fristående texter, som Maria sammanfogat under det två år långa arbetet med boken.

-  Allt i boken är inte grundat i just min verklighet, och kanske får läsaren uppleva lite fantasi, säger Maria, och samtidigt finns alla dessa ”Länders” känslor mer eller mindre hos alla människor även om vissa är mer ovanliga. Jag har försökt göra en skildring av känslorna jag har inifrån mitt inre och ut till läsaren.